självmordsförsök...
Fick vid frukostbordet idag höra talas om att en tjej från Ystad, i min ålder igår tog livet av sig. Hoppade framför tåget. Jag har hennes namn och personuppgifter och vet också att hon varit inlagd på samma ställe som mig...
Alla tankar till henne och jag hoppas innerligt att hon har det bättre nu.
Därför tänkte jag lite snabbt dra upp detta om självmord. Har inte så lång tid på mig men låt mig försöka i alla fall.. Dagligen hör man talas om någon som försökt att ta livet av sig och verkligen vill dö. Jag har själv varit där och jag har också varit väääldigt nära men har liksom fegat ur. Det är inget svårt att ta livet av sig. MEN
såfort det där med självmord kommer på tal hör man kommentarer om; Ja, vad tänker hon med? Hur kan man göra så mot sina anhöriga? Det finns ju hjälp att få.
Men är det verkligen så lätt? Nej det är det faktiskt inte. Hjälpen man får kanske kan hjälpa men den är långt ifrån perfekt. Man har inte valt att själv leva på denna jord och än mindre valt sina problem som får en att vilja ta livet av sig.
Det finns ALLTID ett grundproblem i botten som får en att må dåligt. Något som har hänt. Och isstället för att folk ska fokusera på detta börjar de predika om hur tragiskt och själviskt det är att ta självmord.
BULLSHIT! Visst har man inte gjort det ordentligt är det ett rop på hjälp. Snälla hjälp människan! Men det är fortfarande hans/hennes val om att inte vilja leva.
För något år sedan försökte min bästa vän ta livet av sig. Hon tog en jävla massa tabletter och satte sig sen och drack en massa alkohol.. Jag ringde henne och hon berättade. Ett par vänner som bodde i samma stad som henne åkte dit och ringde polis/ambulans. De räddade hennes liv men fick hon någon hjälp efter detta? NEJ inte det ända. Istället talar sjukvården om för henne hur patetisk hon är som bara tänker på sig själv. Hade det varit jag som hade jobbat inom sjukvården och skulle ta ansvar för denna tjejen hade jag skickat henne till psykakuten på direkten för att ta reda på vad problemet är.
Det är faktiskt fler än man kan tro som har allvarliga problem. Och ingen , verkligen ingen tar tag i dom. Som 16årig tjej går man knappast iväg och berättar att ens farsa våldtar en titt som tätt. Nej istället går man och bär på den bördan.
Varför kan inte sjukvården/psykiatrin få upp ögonen för alla självmordsförsök istället? Klandrar såklart inte dom för att aldrig ha hjälp till men jag kan inte säga någon jag känner som fått en RIKTIG hjälp därifrån.
Mina ord, nu ska jag iväg. Ha det så länge. KRAM!
