nittiotretolvnollett

Åh vad jag blir ledsen, att maten alltid ska få förstöra! Precis när jag blivit på bra humör kommer den och förstör.
Vill helst av allt sluta och äta, bara svälta tills jag inte kan stå längre. Just nu hade det varit det lättaste av allt.
Tyvärr fungerar det inte så längre, föräldrarna har stenkoll på varenda steg man tar. Ett snesteg och jag får inte vara hemma längre.

När det är som värst kommer det vassa fram, skär tills det rinner blod ner på golvet. Sen låser man in sig och somnar av smärtan. Det är så det får bli ikväll, det känns så. Egentligen skulle jag träffat en av mina bästa vänner. Jag är inte den som sviker men ändå gör jag det. Fan ta mig! Jag borde dö!

På måndag måste jag till UM, Fan också det var inte såhär det skulle bli! Och nu är jag tvingad att åka till Sankt Lars på Tisdag. Hatar det stället och hatar behandlarna där. Shit vad negativ jag är! Vet inte vad som händer om jag vägrar, tror inte jag vågar. Psyket ligger nog nära då o dit vill jag aldrig!

Jaja, over and out